En underbar resa till Canada!

I början på mars drog Lena och jag på en tripp till Canada för att hälsa på Ina. Bästa resesällskapet ever hade jag, fan vad kul vi hade Lena! Resan tog sisådär 14 timmar med mellanlandning i Tyskland, där vi fick vänta 4 timmar innan nästa plan. När vi äntligen kom fram möttes vi av Ina och fick åka värsta lyxåket (som jag hade lite problem med att ta mig ur) hem till henne. Flera helt underbara dagar hade vi, med besök hos en fårfarmare som hade 3000 får….det var får överallt kan jag lova. En dag åkte vi till Rocky Mountain och där var det himmelskt vackert. Vi fick vara med och mobilscanna Inas dorpertackor och gosa med boskapsvaktarna Jax & Alaska, helt underbara hundar. Tusen tack Ina för gästfriheten och all god mat, som du och Malcolm fixade. En kväll blev det t.o.m. serbisk dans på bordet….vilken kväll! Längtar till nästa gång!

Drömmer mig fortfarande bort till allt det vackra och fina! Nu blir det bilder från Canada!

Annonser

Dorper fåren – kärlek vid första ögonkastet!

Dorper rasen i Sverige

Lite historia om den nya rasen Dorper & vit Dorper

Ina Eriksson & hennes pappa började föda upp fårrasen Sydafrikansk dorper i Alberta Canada 1998. Efter många års framgångsrikt avelsarbete med rasen och starka påtryckningar från Sydafrikanska mentorer så lanserades Boda Farm Inc. även internationellt. Inas blodlinjer finns i mer än 16 länder och på 4 kontinenter, arbetet med att introducera dorperrasen till nya regioner pågår ständigt.

November 2008 flyttade Ina till Sverige från Canada, hon ville introducera rasen i Sverige och satsa på import och export.

1 januari 2010 lades de första dorperembryon i en grupp mottagartackor i Sverige. Embryon var hitflugna i frusen form från andra sidan atlanten. Ett team från Canada var behjälpliga med embryo transplantationen.

121 embryon sattes in på 61 tackor. Juni 2010 föddes de första renrasiga dorpern i Sala.

De första renrasiga dorperbaggarna såldes till nya ägare hösten 2011.

Inas fina ungdjur i Klasbo, Sala.

Inas ungdjur vackra som bara den.

September 2012 fick baggauktionen i Linköping stifta bekantskap med dorper för första gången. Ina Eriksson hade sin 3-månaders bagge med, och intresset var stort. Även några renrasiga tackor var med för visning, och många intresserade, nyfikna hade många frågor ang. rasen.

Ina vid sin dorpermonter.

Renrasiga dorpertackor.

Boda´s Omaha såldes för 17 500:-

De renrasiga tackorna, vit dorper & dorper visas i ringen.

19 januari 2013 bildades Svenska Dorperföreningen, något som Ina ivrade mycket för. Ett 15-tal intresserade var med på första mötet som hölls i Jugansbo bygdegård, Sala.

Några av eldsjälarna som slöt upp på Dorperföreningens bildande.

2013 beslöt Ina att flytta tillbaka till Canada, hon hade även sina livdjur kvar där och ville satsa mer på sin besättning i Canada. Fast hon inte var kvar i Sverige så jobbade hon väldigt mycket för dorperrasen här.

I augusti 2013 ordnade Ina i samarbete med Svenska dorperföreningen en kurs i exteriörbedömning av dorper. Den mycket duktige dorperdomaren Justin Kirkby flög hit från Australien för att i 3 dagar drilla ett 10-tal intresserade på Klasbo gård, Sala.

Justin Kirkby & Ina Eriksson, Klasbo, Sala

Justin Kirkby, Australien. Uppfödare av Amarula dorper

Bedömningen av djuren var en skala på 1-5, där 1 & 2 går direkt till slakt, vissa med 3 kan gå i avel. 4 & 5 absolut till avel.

Justin Kirkby väntar på vår bedömning

Justin visar hur man bedömer ögon på vit dorper.

Efter 2 dagars intensiva bedömningar på 80-talet djur, baggar som ungtackor och även vuxna djur skulle provet göras för Junior exam in Dorper breed. Det hela avslutades givetvis med:

Helgrillat dorperlamm.

Deltagarna på bedömningskursen. 10 st blev godkända.

Februari 2014 var Svenska Dorperföreningen på Milamässan och visade upp rasen för första gången.

Idag finns dorperrasen spridd i delar av Sverige, några uppfödare som avlar vidare på Inas linjer, jag vet att dorperrasen är här för att stanna i Sverige! Idag finns det 4 olika linjer, som Ina har importerat in, via embryon.

1- Kanadensiska linjen.

Stand Off

2 – Jukelinjen, Australien.

Juke

3-Delagolinjen, Australien.

Delago

4- Honunalinjen, Australien.

Honuna

Vi som fortsätter arbetet efter Ina, måste vara noga med avelsdjuren så vi inte hamnar fel, det är så viktigt att vi är seriösa i vårt arbete att bevara dorpern, en ras som enligt mig bara har fördelar, alla kan inte gå till avel bara för att det är dorper, typerna 4 & 5 ska gå i avel, typ 3 kan gå i avel, beroende vad nedklassningen var, resten blir goda på matbordet.

Framtid & dorpern sprids vidare i världen.

Ina har nu ett projekt i Kazakstan, där hon ska introducera dorpern. Mars 2015 föds de första dorperkorsningarna där. Hösten 2015 flygs den första leveransen av renrasiga dorprar till Kazakstan, alla linjer är från Ina. Projektet kommer att vara i 3-5 år. Målet är 10.000 katahdins (lokal ras) som ska korsas med dorper och renrasig avel.

Kazakstanska fetsvansfår. Foto: Lena Nylander

Till Ina vill jag bara säga…tack för att du slet med näbbar och klor när du var i Sverige, utan dig har vi inte haft alla dessa underbara djur, och jag vet att resan inte var speciellt lätt för dig…du fick kriga dig fram överallt, men du gav aldrig upp och ger aldrig upp, din kunskap om dorpern är helt enorm, och du ”brinner” verkligen för ”din” ras, du är verkligen en person som jag ser upp till! För mig är Dorpern = Ina Eriksson!

Jasna

Till minne av mamma!

Du var älskad av alla, trodde att du skulle vara kvar ett tag till, men det blir inte alltid som man vill!

Nu vill jag dig hylla, du starka, härliga, underbara kvinna….Du fattas mig så oändligt, men en dag så ses vi nog, kanske tar tid, men du väntar nog…..

Du & jag

Cocosbollskrig

Brorsan, du & jag

 

Lillebror & du

 

Bröllop

Sista besöket….

Så här minns jag dig mest, glad åt alla våra upptåg….

Sista besöket fick du av ditt barnbarn och ditt barnbarnsbarn…du var så lycklig då!

Vila i frid älskade mamma, mormor, farmor…du sprider din glädje där uppe där du nu bor…..Ljubim te

 

Opponering på Rudbecklaboratoriet

Igår var vi till Uppsala för att lyssna på opponering av Saras arbete. En opponering på ett examensarbete innebär en granskning av såväl det skriftliga arbetet som den muntliga presentationen. Var så himla stolt över Sara som stod där framme och berättade om sitt forskningsarbete på klingande engelska. Det var nog ca  30 st som kom och lyssnade.

Sara & hennes supervisor Assist Prof. Fredrik Swartling

Allt gick kanonbra och Sara blev godkänd, så nu har hon 2 års arbete kvar innan nästa grillning….

Helt beundransvärt vilket arbete hon lägger ner på forskningen om hjärntumörer hos barn.

Efteråt var det dags att fira det hela med god mat på restaurang Il Forno Italiano, hela familjen blev samlad och många skålar blev det till Saras ära….vi började med att sitta ute, men…..

det drog ihop sig till ett riktigt oväder så vi fick snabbt gå in, innan den värsta skuren kom, med blixt och dunder fortsatte vi vårt firande….

Som slutkläm gick vi till Café Årummet och avslutade kvällen med bakelse och kaffe…

Älskade unge, dotter, moster, syster…du är så jäkla bra!